Rånad
I tisdags klev vi upp kl 06.00 på morgonen för att ta bussen till Ormoc som gick kl 07.00. Det var helt sjukt många människor på bussen så vi fick stå upp och eftersom dom kör så fruktansvärt ryckigt här så gled vi runt som nå vantar. Folk hängde i fönstrena utanför bussen, helt galet! Men det var lite småroligt. När man vill kliva av så slår man med ett mynt på en stång som sitter i taket. Nathalie hade ett mynt och när vi skulle kliva av så började hon slå med myntet men det lät ingenting så vi fick lite panik men det gick bra ändå. Vi klev av bussen och gick hem till Andreas och Laila.
Vi packade in oss i deras bil och sedan bar det av till Tacloban. När vi kom fram så släppte vi av Laila på skolverket. Tanken var att vi skulle åka till en strand under tiden men eftersom det regnade omvartannat så for vi till MacArthur park istället. Det var jättefint där och det låg alldelens bredvid vattnet. Vågorna slog upp mot en mur och skvätte upp på oss. Nathalie hade min kamera och tog kort på mig när vattnet skvätte upp i bakgrunden. Eftersom jag inte ville att min handväska skulle bli blöt så ställde jag ner den på gräset bredvid Nathalie. Vi gick iväg en liten bit när jag upptäcker att jag glömt min väska på gräset. Jag springer tillbaka så fort jag kunde men väskan var borta. Det var i princip tomt på folk i parken förutom två tjejer i min ålder som satt under ett träd i närheten av där vi stod och fotade. Dom måste ha sett när jag ställde ner väskan och sen skyndat sig att ta den och sedan sprungit iväg eftersom både dom och väskan var borta när jag kom tillbaka. Vi sprang runt hela parken, letade i soptunnor, buskar och frågade några stycken som var utanför parken men vi hittade ingenting och ingen hade sett något. Jag var helt förstörd och folk glodde på mig som om jag vore ett spöke eftersom jag grät så mycket. Vi satte oss i Andreas bil och funderade på vad vi skulle göra. I min väska fanns mitt pass, pengar, kontokort, laddare till mobilen, idkort, nyckeln till rummet och lite andra småsaker. En av anledningarna till att vi åkte till Tacloban var för att jag skulle fixa mitt visum. Men eftersom mitt pass blev stulet så kunde jag inte göra det. Vi åkte till närmsta polisstation och rapporterade. Dom sa att vi skulle komma tillbaka lite senare för att få den skrivna rapporten. Vi åkte till hotellet där vi skulle sova och jag ringde till swedbank för att spärra mitt kort. Sedan åt vi lite lunch och väntade på att klockan skulle bli 14.00 så vi kunde åka tillbaka till polisen. När klockan väl var 14.00 så åkte vi tillbaka till polisen och då var redan Laila där och pratade med dom eftersom hon är från Filippinerna så var det lättare för henne att kommunicera plus att hon vet hur man ska agera vid sådana här tillfällen. Vi fick polisrapporten och åkte sedan till en större polisstation där polischefen satt. Dom ställde lite frågor och sedan sa dom att jag måste fixa en stämpel för att rapporten ska bli giltig. Vi blev tvugna att åka till en annan byggnad för att sedan måsta betala pengar för att få en stämpel. Sedan åka tillbaka till polischefen och få underskrift och rapporten. Efter det så åkte vi till immigrationsverket, det tog en stund innan vi hittade rätt byggnad eftersom människorna vi frågade gav så dålig information och olika information dessutom. Men till slut hittade vi rätt och vi gick in där och väntade på våran tur. Laila förklarade för dom vad som hade hänt och jag fick fylla i en ansökan och visa polisrapporten. Eftersom jag skulle fixa mitt visum hade jag några dagar tidigare gjort kopior på mitt pass och stämpeln som jag fick på flygplatsen. Dom tog en kopia och sa att jag var tvungen att åka till Manila för att hämta ut ett nytt pass. Laila sa att det skulle ordna sig och att hon skulle följa med mig till Manila.
Jag var totalt förstörd och jag var så otroligt arg och frustrerad på mig själv. Jag kände mig dum över att ha förstört hela dagen för dom andra. Men alla tre sa till mig att det kunde hänt vem som helst och att både Andreas och Laila blivit av med både pass och telefoner.
Jag var totalt förstörd och jag var så otroligt arg och frustrerad på mig själv. Jag kände mig dum över att ha förstört hela dagen för dom andra. Men alla tre sa till mig att det kunde hänt vem som helst och att både Andreas och Laila blivit av med både pass och telefoner.
Senare på eftermiddagen åkte vi till ett shoppingcenter som heter Robbinson och där fanns det många affärer att besöka. Eftersom mitt kontokort var borta och alla kontanter så var Nathalie så snäll att ta ut pengar till mig så jag kan klara mig ett tag. Jag köpte en ny handväska och plånbok där.
Senare på kvällen får Laila ett sms av polisen där det står att dom tagit in en tjej på stationen. Dom sa att vi var tvugna att komma dit och identifiera henne annars skulle dom inte släppa henne. Så vi var ju så illa tvugna att åka tillbaka till polisen även fast jag sa att jag inte fick någon bra titt på tjejerna. Jag hade inte ens gett dom någon beskrivning av hur tjejerna såg ut. Väl hos polisen så ställde dom lite frågor och vi svarade. Det enda vi kom ihåg var att tjejerna hade långt hår. Tjejen dom hade tagit hade kort hår, keps och stora kläder. Vi sa att det inte var hon och sedan gick vi därifrån. Vi fick känslan av att polisen bara tagit första bästa tjej som befann sig vid parken, det kändes även som att hon var känd hos polisen sen tidigare.
Vi åkte tillbaka till Robbinson och kollade lite till, köpte glass, dricka och mat som vi tog med oss till hotellet. Jag och Nathalie delade på en pizza och det var väl kanske den bästa pizzan vi ätit. Sedan låg vi och såg på tv och pratade. Först såg vi Mumiens återkomst och sen gick även Leap year.
Vi hade inga skedar till glassen så vi fick lov att ta sugrör haha.
På onsdagen vaknade både jag och kusin av att vi var toanödiga innan alarmet hade ringt, sen kunde vi inte somna om så vi låg och såg på någon gammal film med Eddie Murphy, mys!
Efter några timmar gick vi och åt frukost på donken, vi beställde pankakor och köpte till en vaniljglass, mums. Sen satte vi oss i bilen och åkte iväg till en ö som heter Samar. Tanken var att vi skulle kolla in en badstrand och en grotta men så blev det inte, dels för att det var för långt dit och vi hade en tid att passa, dels för att det regnade och för att vägarna var jätte leriga. Så vi kollade in en lång bro istället, den gick först brant uppför sen var det några svängar. Grejen är att dom hade kunnat byggt den rak men då hade den såklart inte varit lika häftig. Det stod några militärvakter på andra sidan och Andreas gick dit och pratade med dom och frågade om jag och kusin fick fota dom haha. Dom var väldigt vänliga, en av dom ville inte vara med på bild så han sprang därifrån. Det var underbar utsikt så vi fotade en hel del.
Efter några timmar gick vi och åt frukost på donken, vi beställde pankakor och köpte till en vaniljglass, mums. Sen satte vi oss i bilen och åkte iväg till en ö som heter Samar. Tanken var att vi skulle kolla in en badstrand och en grotta men så blev det inte, dels för att det var för långt dit och vi hade en tid att passa, dels för att det regnade och för att vägarna var jätte leriga. Så vi kollade in en lång bro istället, den gick först brant uppför sen var det några svängar. Grejen är att dom hade kunnat byggt den rak men då hade den såklart inte varit lika häftig. Det stod några militärvakter på andra sidan och Andreas gick dit och pratade med dom och frågade om jag och kusin fick fota dom haha. Dom var väldigt vänliga, en av dom ville inte vara med på bild så han sprang därifrån. Det var underbar utsikt så vi fotade en hel del.
Sen åkte vi tillbaka till Robbinson en stund för Laila och Andreas skulle köpa lite grejer åt deras söta son Alfred och även lite verktyg till farmen. Jag passade på att köpa en laddare till min telefon, dock står det samsung på laddaren och jag har en HTC men eftersom dom inte har HTC här så fick jag köpa en laddare som passar till lite allt möjligt. Medans Andreas fixade grejerna till farmen gick jag och Laila till mataffären. Sen åkte vi hem till dom igen i Ormoc och sov där till torsdagen. På morgonen åkte jag och Andreas till en bibelskola där han har gitarrlektioner, tanken var att jag skulle ha min andra körövning men eftersom jag blivit förkyld så var min röst väldigt knacklig så det blev inge av. Efter gitarrlektionen åkte vi till farmen för att äta lunch. Sedan åkte vi till en annan bibelskola där Andreas och en som heter Alli skulle berätta om "FAITH garden" som betyder att man bygger upp en odling på ett sådant sätt att man har frukt och grönsaker året om. Sedan tog vi med oss bibelskoleeleverna till farmen och gick runt och visade hur en sådan odling ser ut och även resten av farmen. Det är underbart vackert där med massa papayaträd, bananträd och andra fruktträd som jag inte vet namnet på. Dom har även kycklingar, getter och grisar. En liten getbäbis var extra nyfiken på oss, när jag satte mig ner på huk vågade den sig fram och slickade mig på fingrarna. Den hade så långa öron så den såg nästan ut som en liten hund haha.
Sedan åkte vi tillbaka till rummet och när jag kommer in ser jag att JJ hade varit inne och städat, hon hade torkat golvet, städat toan, bäddat rent sängen, vikt ihop kläderna och ställt i ordning. Hon är syster till Laila och bor här bredvid skolan. Hon är den som sköter om marken runtomkring byggnaden. Hon och hennes man och deras 7 barn bor i ett väldigt litet hus, det är inte ens ett hus utan en hyddaliknande boning. Dom har inte så mycket pengar men ändå ler dom hela tiden. Jag tänker köpa en säck med ris som tack för att hon städat rummet. Grejen är att hon inte förväntar sig någonting tillbaka, hon gör det för att hon vill och då vill jag bara ännu mer ge någonting tillbaka som tack.
Idag har jag varit på skolan en stund. Men eftersom jag har feber så orkade jag inte vara där så länge, sitter just nu i rummet och snorar, kul!
Say Guapa!
Idag har jag varit på skolan en stund. Men eftersom jag har feber så orkade jag inte vara där så länge, sitter just nu i rummet och snorar, kul!
Say Guapa!
36 dagar kvar
Kommentarer
Postat av: Faster E
Va kul det är att läsa din blogg. Jag får skratta högt för mig själv ibland. Kram faster E
Trackback
