evelinaifilippinerna

Nu blir det ännu ett långt inlägg eftersom det inte fungerat att logga in på bloggen. Senaste veckan har det varit hejdlös värme ute, det är så hög fuktighet i luften så man är konstant fuktig på kroppen = känner sig en aning ofräsch dagarna i ända.

Har agerat supernanny en hel del denna vecka.  Sham har varit förkyld och grinig så henne har jag burit på hela dagarna nästan.  Finns även två tjejer i 4-5 års åldern som heter Jayra och … kommer inte på vad hon heter, söt är hon i alla fall. Dom har kommit in i mitt rum och velat att jag ska måla deras naglar 2-3 gånger om dagen. Var lite svårt att förklara för dem att de redan har fått nagellack och att de får vänta några dagar innan jag kan måla igen. Dom bara stod där och kollade på mig som nå frågetecken (de förstår inte engelska så mycket).

Har varit i feedingcentret och hjälpt till med maten som vanligt, rättat böcker osv. Har även haft sjuk huvudvärk, någonting som hängde ihop med förkylningen tror jag.  Var och hämtade små tomatplantor och abourginplantor i Benabaji (farmen) och planterade så nu har jag en liten trädgård utanför dörren. När jag planterade fick jag hjälp av Sheba och Marianne, det flockades barn runt oss som verkligen tittade intresserat på vad vi gjorde.

JJ är syster till Laila och har 7 barn. I veckan var hennes yngsta som är 5 månader jätte förkyld och fick andningskramp så hon var tvungen att åka till sjukhuset, när hon gick in för att säga det till sin man kollapsade han pågrund av hög feber. Blev en jobbig dag för dom! Jag gick dit dagen efter för att kolla hur dom mådde. Möttes av en gurglande och skrattande Channel i en piggare pappas famn. Höll även i den lilla knubbisen en stund, hon hade inte blöja på sig så jag sa till henne med bäbisröst "don't pie on me now" och hon bara skrattade.

På torsdagen följde jag med Andreas till bibelskolan på morgonen och hade gitarrlektion och körövning. Nu har vi äntligen kommit igång med att träna på själva låten. Killarna var mycket duktigare på att sjunga än vad tjejerna var så Andreas tränade med killarna en stund medan jag sjöng tillsammans med tjejerna som hade väldigt svårt att hitta rätt ton, men till slut gick det för dem också. Efter bibelskolan åkte vi tillbaka till Merida för att Andreas och några till skulle bygga möbler till datorerna som de köpt in. Diovanie ska ha datakurs under sommarlovet för de som går i högstadiet och uppåt.

Har haft Sheba och Marianne sovandes hos mig hela veckan nästan, vi har kollat på film och jag har gjort manikyr på dem. Lärde även Sheba lite bugg men eftersom mina buggskills är väldigt begränsade så gick det fort.

I natt drömde jag mardrömmar hela natten, väldigt ovanligt brukar i princip aldrig drömma mardrömmar. Ena handlade om att min mamma hade dött, jag gick till lågstadiet på Tundalsskolan för att pappa skulle byta kläder på mamma där hon låg i kistan till finare kläder inför begravningen, jag skrek/grät av förtvivlan, jag satt på en gunga på skolgården och grät, nästa stund var jag inne med pappa när han skulle byta kläder på mamma som hade blivit till en dvärg, hon blinkade med ögonen och vickade på fötterna och pappa sa att det var dödsryck. Den andra handlade om att jag satt i flygplanet på väg hem, andra stunden är jag tillbaka i den första drömmen, sen tillbaka till planet igen, i planet så blir jag attackerad av hundratals larver som var supergiftiga = panik. Efter larvattacken störtar planet och jag sitter vid nödutgången, jag hjälper alla andra att ta sig ut och när jag som sista person ska hoppa ut ur planet så kraschar det. När planet har kraschat lever jag fortfarande och börjar spela badminton med piloten, naken…. Drömtydare någon?

Har även dragit igång ett tandprojekt här eftersom barnen har så fruktansvärt dåliga tänder på grund av att dom äter socker dagarna i ända och ingen tandborstning. En av anledningarna är för att föräldrarna inte har råd till att köpa tandborstar och tandkräm till sina barn och den andra är för lite information/utbildning. Har tagit massa bilder på barnen här för att visa på hur deras tänder ser ut redan som 4,5,6 år. Andreas köpte in 218 tandborstar och tandkrämstuber. Vi ska borsta tänderna varje dag på dom efter dom ätit snacks och för dom som kommer hit och bara äter lunch i feedingcentret ska vi borsta tänderna på efter de ätit lunch. Detta kommer förhoppningsvis leda till en förändring och att dom kommer få in vanan att borsta tänderna som att tvätta händerna innan man äter. Många här skaffar löständer redan i 20års åldern, om dom har råd.

När jag gick hem från Lito och Nenia i regnet efter att ha ätit lunch var några barn ute och lekte med några gamla däck och hade jätte roligt, man tager vad man haver!

Idag har jag skrivit färdigt berättelsen om karies och baktus. Kan bli spännande, ska även borsta tänderna på Sonny som är lärare, blir nog en succé för barnen att tandfen (jag) borstar tänderna på läraren. Har även tagit hand om Sham som förövrigt vägrade att sova middag, full rulle hela dagen. Så jag sov i två timmar på eftermiddagen tills Lito ringde och väckte mig och sa att jag skulle komma och äta middag.

BusSham

Min extremt snygga version av Karies och Baktus

Imorgon är det körövning på bibelskolan, jag hoppas att denna gång kommer gå ännu bättre och att jag ska sluta vara så nervös.

Dessa bilder är till familjen Lidman;

Si blev helt överlycklig när jag frågade om han ville ha den här motorcykeln! Ni skulle ha sett hans första reaktion, var så fint!

(Även fast hans mamma är lärare här på skolan och pappan är pastor, som dock inte har så hög lön, har dom ändå inte råd att köpa leksaker till sina barn. När dom betalat hyran, mat, kläder, skolavgifter och det mest nödvändiga är pengarna slut.)

Sheba och Marianne blev så glada när jag sa att dom kunde få göra vänskapsarmband. Sötnosarna!

Varje dag Sham har sovit i mitt rum har hon sagt "ack" (duck). Hon gillar den mycket!

17 dagar kvar

Vet inte riktigt vart jag ska börja någonstans. Den senaste veckan har jag haft fullt upp kan man säga. På söndagen var det först möte i kyrkan och senare åkte jag, Ann, Sheba, Marianne och Si till stranden för att svalka oss lite grann. Tanken var att jag och Ann skulle åka själva men sen frågade jag även småtjejerna om dom ville med och fick en väldigt härlig reaktion. Vi åkte putput dit och njöt sedan av det svalkande vattnet och varma solen. Vi köpte kokosnötter och drack mjölken med sugrör, dock var det bland det äckligaste jag smakat men det var roligt att prova. Si hade inget ombyte med sig så när vi skulle hem så han frös så han skakade. Jag hade en handduk med mig så jag sa åt honom att ta av sig sin blöta tröja och så virade jag in honom i handduken. Han tittade på mig med stora ögon, la handen på min kind och sa "thank you", mitt hjärta smälte! (Si är 8 år och är Shebas lillebror). När vi kom hem igen gick jag och Ann till Dions mamma och lånade lite filmer som vi såg på senare under kvällen.

Hittade fina snäckor och stenar

På måndagen var jag i skolan och hjälpte Charity med dom små barnen. Det finns en pojke där som heter Ethan och han kan inte sitta still en sekund. Så min morgon bestod av att jaga honom runt hela området. Senare gick jag in till dom äldre barnen och satt och skrev uppgifter i deras böcker och rättade deras läxor. Gick senare ner till feedingcentret och hjälpte Bibi med maten. Hon blev så glad för att jag kom tidigare än vanligt eftersom hennes man inte kunde komma och hjälpa henne den dagen. Sen var det dags för Sham att sova middag så då sov hon i min famn, mysigt! Sen satt jag och Sonny och pratade lite grann och han tyckte att jag skulle starta en individuell sångträning här i kyrkan, kan bli spännande.  Sen bar jag runt på tomatplantorna eftersom det regnade och var soligt om vartannat, och det regnade inte lite heller så tomaterna nästan tippade av att regnet var så hårt. Sen städade jag mitt rum, satt på golvet och skurade för hands vilket var mycket jobbigare än jag trodde, fick tillochmed en blåsa på tummen haha. Jag satt även i telefonen med svenska konsulatet i Manila och bokade möte med dem.

Nathalies förra och mina nuvarande äggplantor och tomatplantor.                                   Äggplantorna har börjat blomma och tomaterna börjat bli röda

På kvällen åkte vi till Isabel på en begravning. Jag hade ingen aning om vem det var som hade somnat in men följde med för att visa mitt deltagande. Man kan väl säga såhär att en filippinsk begravning är väldigt annorlunda mot en svensk. För det första är dom  i den avlidnes hem med kistan placerad i mitten och den är även öppen. Utanför har dom ett partytält där folk sitter och dricker och spelar kort. Vi satt där kistan var för att Lito (pastorn) skulle hålla i ceremonin, efter det satt vi fortfarande kvar men nu kommer vi till det som jag upplevde som hemskt, de satt och ÅT mat och godis bredvid mannen som låg död i sin kista med locket öppet. Jag kunde inte äta någonting, fick i mig ett tuggummi och dom bara skrattade åt mig. Upplevelse på hög nivå. När vi åkte från begravningen så stannade vi till vid en pir och tittade ut över havet.

På tisdagen var jag i skolan en stund och sedan kom Andreas och hämtade mig. Vi åkte till farmen en stund och gick runt där. Sen åkte vi till Ormoc och köpte massa grejer till farmen, vattensprutor osv. Det var jag, Andreas, Lito, Alli och en annan kille jag inte minns namnet på men det var trevligt. Var i en stor lagershop som påminde väldigt mycket om hemma i Sverige. Jag köpte tejp och en vattenspruta till tomatplantorna. Vi åkte även förbi en fiskmarknad och snacka om att det stank där alltså! Vi parkerar vid vattnet och väntar på att Alli ska köpa frön, jag tittat ut genom fönstret och ser en kille sitta och dricka vattnet från havet, några minuter senare går en annan dit och pinkar på ungefär samma ställe och några meter bort badade det folk. Sen ringer Laila mig mitt i allting och säger att hon bokat flygbiljett till Manila och att vi ska åka dagen efter kl 06.00 på morgonen. Jag blir stressad eftersom jag inte hunnit packa med mig någonting. Sen ringer hon igen och säger att jag måste ta passfoton. Lito var snäll och följde med mig dit och satt utanför och väntade, han fick hålla i min rosa plånbok och telefon och han skrattade så gott när jag kallade honom ”pinklady”. Andreas och de andra åkte tillbaka till Laila och Andreas hus så jag och Lito fick ta en tricykel tillbaka från stan. Väl i deras hus åt vi tacos och kladdkaka till efterrätt. Jag hade sagt till Andreas att jag var sugen på tacos och kladdkaka några dagar tidigare så då var han så gullig och fixade det. Sen skjutsade Lito mig tillbaka till Merida med Andreas bil och även Alfred följde med för att leka en liten stund med sina kusiner. Jag skyndade mig att packa i ordning lite kläder och alla papper. Sen skjutsade Lito tillbaka mig och Alfred till Ormoc.

När jag vaknar på onsdag morgon får jag panik då jag kollar på klockan, 05.55 och jag och Laila skulle åka 06.00. Jag rusar upp, tar på mig kläderna och slänger i mig en macka. Sen kommer jag ju på att jag inte sett till Laila så jag öppnar deras sovrumsdörr och viskar ”Laila klockan är 6!! Du måste nog kliva upp nu.” Laila kastar sig upp ur sängen lika yrvaken som jag var och skyndar sig allt hon kan. Sedan åker vi till busstationen och sätter oss i en van som tar oss till flygplatsen i Tacloban. Väl på flygplatsen är flyget en timma försenat så vi hade inte behövt stressa så mycket som vi gjorde. När vi kom fram till Manila så åkte vi direkt till Bangkok bank och satte in pengar för mitt pass. Sen åkte vi runt och letade efter ett hotell att sova i. Vi gick först in i ett hotell som heter Makati Palace, vi bad om att få titta på rummet osv, men det var lite dyrt så vi sa att vi kommer tillbaka senare. Vi korsade gatan och gick in i ett annat hotell som var av lite sämre standard. Vi bad att få kolla på rummet även där eftersom priset var lägre. Vi gick ut från hotellet och en man som åkte med oss i hissen började prata lite grann. Till slut frågade han oss om vi ville äta lunch med honom, sedan fortsatte han med att han skulle betala allting inklusive hotellrum osvosv. Laila svarade och sa ”we would love to but we really have to go now” vi småsprang därifrån och vi kunde inte sluta skratta. Vi valde Makati Palace för vi ville inte sova på samma hotell som den där mannen. När vi väl hade checkat in och lagt av oss alla grejerna inne på rummet så tog vi en upptäcksfärd runt hotellet ty det var ett enormt hotell. Vi gick upp dit polen var och kollade på utsikten, vi var väldigt högt upp men ändå fanns det 15 våningar till. Vi unnade oss även massage vilket var väldigt skönt, dock klämde hon som masserade mig jätte hårt runt armen så jag fick blåmärke haha. Efter det tog jag en låång varmdusch, skönt! Jag har bara kallvatten i mitt rum och vattnet kan vara ljummet ibland om solen stekt på under dagen men det är bara varmt i kanske 2-3 minuter sen blir det kallt igen.

Utsikten från polen

Nästa dag klev vi upp tidigt, åt frukost på hotellet och sedan åkte vi till Svenska konsulatet för att fixa mitt pass. Det tog en bra stund där och hon jag skulle ha mötet med var sen. Inte så ovanligt för att vara här i Filippinerna. Så vi satt och roade oss med att det var en svensk man som var där med sin filippinska flickvän, dom ville gifta sig. Dom hade träffats kvällen innan och han ville att vi skulle vara vittnen till ett äktenskapsförord. A just de, vi var tvungen att ta en promenad i värmen till en advokat för att först få en stämpel och lite papper för att jag skulle kunna fortsätta processen inne på konsulatet. Systemet här är så annorlunda mot i Sverige, tur jag hade Laila med mig, annars hade jag inte klarat det! Efter några timmar var vi klara och jag fick mitt pass i handen, det var en sådan lättnad.

Tanken var att vi skulle åka tillbaka igen på torsdagen till Merida men eftersom flyget blivit inställt så blev vi tvungna att sova på hotell en natt till, inte så billigt för min del eftersom jag betalade för båda men det var ändå roligt att få se Manila och umgås med Laila. Vi försökte hitta ett hotell som låg så nära flygplatsen som möjligt så vi skulle slippa kliva upp så tidigt. Vi gick runt till lite olika hotell tills vi slutligen bestämde oss för ett hotell som Laila sovit på tidigare som heter Miramar. Vi åkte till Mall of Asia som tydligen är den största i Asien. Det var sjukt stort och byggnaderna var ihopkopplade med skywalks. Till våran förtjusning fanns där inget mindre än SUBWAY, självklart köpte vi med oss en macka var till kvällen. Sen åkte vi till ett annat ställe som heter Harrison för Laila skulle köpa leksaker till sin son och vi köpte även Krispycream som är äckligt goda donuts. Jag köpte ett par jeansshorts, tshirt och en kofta.
Sen åkte vi tillbaka till hotellet och vilade en stund. Efter en stund gick vi ut på en promenad, vi gick till en jätte fin park där det var musik och det finaste av allt var en stor fontän eller bassäng som var upplyst och det var olika mönster och färger och former med vattnet som var i takt till musiken. Jag och Laila satt där på en bänk och pratade om livet, tittade upp mot himlen som var helt stjärnklar och båda sa ”hade varit mysigt om albin/andreas varit här”.

När vi satt där kom två killar fram till oss och började prata, de var inget mindre än Jehovas vittnen. Var lite intressant faktiskt, de hade en ipad med bibeln och dom pratade engelska med oss, men dom fattade inte riktigt att jag förstod när dom pratade engelska så dom tog fram bibeln på svenska även fast jag pratade engelska med dom och sa att jag förstår haha, roligt.

Sen gick jag och Laila för att se om Seaworld hade öppet (stora akvarium) men dom hade såklart hunnit stänga när vi kom fram. När vi gick tillbaka till hotellet fick jag se många som låg och sov på gatan, det skar i hjärtat på mig. En pappa och sin lilla dotter låg på en foliefilt under en plåt och sov, hela familjer låg på trottoarerna alldeles bredvid stora vägen, två pojkar i 10 årsåldern låg bredvid en bil med en liten kattunge sovandes emellan sig…

Väl tillbaka på hotellet så tog jag ännu en varmdusch och la mig sedan i sängen. Jag låg och tänkte på alla människor jag sett ligga och sova på gatan och jag mådde illa över att jag precis ätit en subway macka, låg i ett fint hotellrum, shoppat, åkt taxi, betalat flygresor och ändå inte gjort av med alla pengar.

På fredagen klev vi upp kl 05.00 för att äta frukost sedan bar det av till flygplatsen. När vi satt oss på flyget somnade både jag och Laila nästan bums och vi sov hela vägen tillbaka till Tacloban. När vi kom till Tacloban åkte vi och gjorde kopior på mitt pass som vi tog med oss till immigrationsverket. När vi kom dit var det kö men jag lämnade in mina papper och sedan väntade vi och väntade och väntade lite till tills en sekreterare kommer ut och säger att dom ska ha lunchrast så vi får lov att komma tillbaka lite senare, suck! Laila skulle på ett seminarium på ett universitet alldelens bredvid immigrationsverket så vi gick dit där även lärarna från skolan här var. Vi åt lunch och var med på workshops. Klockan blev 13.30 och jag gick tillbaka till immigrationsverket. Det var lite spännande att vara där själv faktiskt, det blev äntligen min tur och jag gick in på kontoret. Jag möttes av en väldigt sur kvinna. Jag försökte låta så trevlig som jag bara kunde och svarade hela tiden ”yes ma’am” osv.   Efter en stund var jag äntligen klar och hade mitt visum i handen. Jag gick tillbaka till seminariet och försökte hänga med så gott jag kunde, när dom pratade engelska gick det ju bra men det var liiiite svårare när dom pratade filippinska. Sen var även seminariet slut och vi gick till Andreas bil för att äntligen åka tillbaka till Merida.

Jag, MaryAnn, Charity och Sonny satte oss bak på flaket. I 2,5 timmar satt vi där, och det blev mörkare ute och även kallare men vi hade sjukt roligt. Alla var jätte trötta så vi skrattade åt allting och körde ordlekar och sjöng och ja allt möjligt. Sonny skulle säga någonting till mig men han glömde av sig att jag inte kan filippinska så han pratade på och jag fattade såklart ingenting, jag började gapskratta och sen insåg även dom andra att han tänkte lite fel så då föll dom andra in i mitt gapskratt. Vi stannade till i Ormoc för att äta middag, en väldigt sen middag eftersom klockan var 21.00 när vi kom fram dit.
Charity sov i mitt rum eftersom sista bussen hem för henne hade gått vilket såklart bara var trevligt för min del eftersom jag slapp sova själv.

På lördagen väcks jag kl 07.30 av att Marianne knackar på min dörr och frågar om jag vill följa med till Benabaji (farmen) och bada. Jag säger först nej eftersom jag var så trött men sen när hon gått så ångrar jag mig och ringer och säger att jag vill följa med. Jag packar i ordning lite grejer och sedan åker jag, Marianne, Sheba, Si, Mariannes lillebror och en till tjej buss till farmen. Vi går en bra bit tills vi kommer fram till något som liknar ett mangroveträsk. Vi går i vattnet och det är så fruktansvärt stenigt och halkigt så jag vet inte hur många gånger jag snubblade till. När vi nästan kommit fram till dit det börjar bli sandbotten så fastnar jag med min flipflop mellan två stenar i geggan, för att få upp foten utan att flipflopen skulle lossna så gör jag ett hastigt ryck och skär upp tårna på de vassa stenarna. Blodet rinner och jag skrattar åt min klantighet. Alla som var där med mig är minst 5 år yngre så de blev lite förskräckta när de såg att jag blödde. Min flipflop gick sönder men jag försökte fixa den så bra som det gick haha. Sen gick vi tillbaka till farmen och åt mat, målade naglarna och hade det mysigt. Lite fler folk hade kommit dit eftersom det var Nenias födelsedag. Jag blev bara rödare och rödare eftersom jag glömt bort att smörja in mig, hade så sjukt ont på mina axlar och rygg och allting kändes vasst när det låg emot huden. Sen åkte vi tillbaka till Merida igen, åt middag och sedan hade jag pyjamasparty med Sheba och Marianne (de är kusiner och bästa kompisar). Jag målade naglarna på dem och sedan såg vi på Just go with it, myspys.

Och sist men inte minst vill jag bara säga att jag är så underbart stolt över min älskling som kom på femte plats i SM i backe! Skickar en stor puss och kram, är så glad för din skull hjärtat, saknar dig massor ♥

26 dagar kvar